nu ska ni få veta vad dagen bjudit på i våra intressanta liv. en föreläsning om hiv. sen ska ni få höra min intressanta åsikt, ja den kommer nu:

känslan. känslan, känslan, känslan, kan jag säga det nog många gånger? det var jättebra fakta, intressant och mycket viktigt, enligt oss blondiner, men, jag hade velat se mer känsla. mer hjärta. mer öppna upp sig, visa sitt innersta, riva ut sitt hjärta, tömma allt. framför oss. visa hur det verkligen känns.


jag kan ju ha missat den känslosamma biten. det finns en liten chans. under den period jag inte närvarade, ja, när jag istället för att sitta i skolbänken var ute och putsade tänderna, transporterade tunga påsar fyllda med prylar och var påväg till jobbet för 4,5 timmar som gick snabbt som blixten. det finns ju en chans. eller risk. eller något. men den är minimal.



nä, mer känsla. känsla ska det vara.


jag vet något som kommer ge mig känsla. känsla som kryper ner i hela kroppen och släpper ut tusen fjärilar. calles röst till walking in mephis, i bussen, påväg till st.anton.




nu ska jag göra många viktiga saker: prova min hjälm, slänga ner lite packning i väskan, måla naglarna rosa (så blondstyle), peppa inför jobbsökandet imorgon, smörja in mig med b.u.s (vem vill vara blek liksom?) och slutligen plugga matte. det bör kanske tilläggas att planen var att jag skulle ligga och sova för 38 minuter sedan...

god natt!