barnförbjudet 

Hej kära blondiner, fans och ni som bara önskar att ni vore lika blonda som oss! Jag har under den senaste perioden i mitt liv upptäckt vissa mindre trevliga överraskningar. Detta handlar om något så enkelt som mitt immunförsvar. Det har antingen haft långsemester, strejkat eller lagt av totalt och förintats.

Vecka på vecka har jag insjuknat. Lätt, men likförbannat har det tvingat mig att prioritera att slita ut min soffa före att göra stan i klackar och trikå. Det tycker jag är väldigt tråkigt så därför beslutade jag mig idag, flera år senare, känns det som, för att göra något drastiskt. Ta tag i sina problem ja. Det borde man göra direkt.

Jag ringde inte husläkaren eller något sådant tjaffs utan googlade helt hux om pux mina symptom. Det är något som är väldigt inne, likväl på sex and the city-boxens välspelade skivor som på modebloggarna som uppdateras just nu, denna minut. Så ut med er puddingar och googla era symptom, för där kan man finna svar.

När det kom till min immunförsvarsproblematik skummade jag igenom de tips jag klickat mig fram till och snappade upp ett och annat på mindre än fem sekunder. Sen orkade jag inte mer (bieffekt av dåligt immunförsvar aha! Det blir en ond cirkel, tur att jag tog mitt förnuft till fånga och tog mig ur i tid).

Bland mina uppsnappningar finns: motion, kost och sömn. Aha tänkte jag.

Så, sömnen har jag relativt bra koll på, oftast. Om inte tvsuget tar över och jag kollar webbtv inpå småtimmarna så blir det minst 8 timmar, siktar alltid på 9 och minst en 4 gånger i veckan blir det mer än 9 timmar.

Kosten är det sådär med. Min ämnesomsättning beskyller jag allt på. Om jag hade märkt av dåliga kostvanor på ett utvändigt sätt hade jag nog förstått allvaret och kommit till skott med dem där nyttiga dieterna. Men det har aldrigt varit något för mig. Jag unnar mig allt jag vill ha och dricker mycket vatten. Det är min diet. Men det är som smörblomssmörj för hjärnan. Min själ och karmagumma och allt vad jag bär på måste må prima, tänker jag glatt, och mumsar vidare. Men det är inget jag ångrar.

Och så till träning. Av samma anledning som ovan, att det inte riktigt sätter sig (mina problemområden är mer permanenta...men fina och charmiga och gulliga, självklart) så har jag inte tränat aktivt på snart ett år. Men det ska det bli ändring på. Men för att min motivation ska komma måste jag ha något konkret som triggar mig. Ingen personal trainer utan snarare en snygg träningsgarderob! (Utropstecken, utropstecken, utropstecken). Så, när den är införskaffad drar det baskemej igång. Är klyven mellan friskis med Pettson, yoga i stan, dans till hösten eller vanlig hederlig jogging utomhus nu till våren. Har dock pollenallergi så det kan bli lite klurigt.

Kanske att man borde ägna några timmar i veckan åt veckorevyns fina guide med träningstips som är lätta och smidiga, perfekta att göra hemma?

Mjukstartar med en poweryoga på öppethus i en grå betongklump någonstans i landet ingenstans på Lördag. Sen blir här andra bullar!








Långt inlägg från en tös som kännt sig lite vilsen. Känner jag henne rätt är hon back on track nu.


Over and out, trollet.