snön smälter och jag börjar leva mer för varje andetag
Ja, så känns det. Allt som göms i snö kommer upp i tö. Nu är det tamejfan dags för att töa, att smälta. Att släppa dom tjocka vinterjackorna som innesluter oss i evig dunig anonymitet. Att släppa mörkret och kylan och let the sunshine in. Att dansa i parken till Miss Li och halsa billigt vin, och inte bry sig hur mycket trosa man visar när man slår kullerbyttor i gräset. Det är sassssssyyyy det.
Tajm får lajf! alltså det riktigt kliar i kroppen efter dans, dans, dans. Jag är abstinens. Jag vill bara vara lite full och dum, är det för mycket begärt?
Idag har jag varit på IKEA med mamma mu och det var mycket givande. Minus X antal skrikande småbarn som jag bara ville stänga in i sådana praktiska plastlådor med microfunktion. Nu känns övervåningen lite bättre. Lite mera jag. Lite mera. Fast vem lurar jag?
Nya gardiner och kuddfodral kan inte fylla tomrummet som blir när man lämnas ensam kvar. Ja ni hörde rätt. Jag är syskonlös numera. Det är tomt, hemskt, underbart, skönt och jättekonstigt. Ensamt. Aldrig mer någon att bara se på film med, skrika på eller baka kladdkaka med. Alla säger att dom bor nära, bara en tågresa bort men det känns längre än så. Det är inte samma sak längre. Det känns konstigt att försöka planera när man ska träffa sina syskon. Livet brukade gå ut på att planera hur man skulle slippa träffa dom! Jag är inte bra på att säga adjö. Även om det bara är för en liten stund.
Nu blir det bildrejv!
Where the magic happens.
den här ska jag ha på reeeeeeeeeeeeejjjv!!
Så nu kan ni inte tjata på att jag inte bloggar?
Och om jag kommer få ligga i helgen? OHJA!
pöss
Kan inte Ida spela sin sång?
Det enda som får mitt hjärta att skutta till av glädje är de små ljuspunkterna som infaller då och då. Den här veckan har jag till exempel fått ett jobb. jag är otroligt tacksam för det! (tack donken!). Snön har börjat smällta och då lär alla hjärtan också göra det. De omtalade vårkänslorna kanske kommer fram nu när pilotglejjorna kommer hänga på nästippen. Vårkänslorna får mig att tvivla på mig själv, dock. Jag är för osäker för att kunna hantera det själv. Tur att jag har sassyblondes till förfogande. Dem gör mig stark!
Vad vill jag med mig själv egentligen?
Walking in Memphis
Det är sjukt hur fin någon kan vara. Alla mina modellskinny är inget att sträva efter-tankar är lite bortblåsta just när det gäller det här. Vi behöver inte se ut så, men hon kan. fy vad fint!
Jag har lite trubbel som studsar i skallen såhär på natten. Tänke att jag kunde skriva av mig. Jag funderar lite på vad jag vill med mitt liv. Ibland går jag nog emot mina principer ganska rejält. Så vad ska man göra? Vad ska jag göra? Ska jag ta min chans och haffa det jobb jag så gärna vill ha? Ska jag sätta mina sommarplaner i risk och bara hoppas på att det kanske kan lösa sig, för ett jobb? För en chans. För en möjlighet. För pengar jag kommer kunna resa till så många roliga platser för när det bär av efter Gymnasiet. Jag känner mig själv. Jag kommer aldrig stå på detta stället och stampa igen. Det är nu eller aldrig. Jag borde ta jobbet. Men att offra så mycket smärtar så mycket för mina fria själ. Jag vill till Peace and Love. Jag vill inte missa mina vänner. Jag vill inte missa mitt lov. Men samtidigt vill jag ju kunna åka till New York någon gång, vandra längs snöiga gator i London, fika i Paris. Måla. Lära mig gå. Lära mig cykla, lära mig stå. Jag har så mycket att lära och känner mig som en ynklig liten prick med så himla mycket idéer, så himla mycket potential till att göra något.
En klump. En klump som kväver min glädje lite grand. Jag vet faktiskt varken in eller ut.
Ett jobb. En fritid. En fritid som står på hold. En chans till att allt ordnar sig. En risk att allt raserar. Jag jonglerar med eldklot, och jag vill inte bränna mig.
Det är så mycket som skrämmer mig. Att missa. Att sakna. Jag undrar om det här blir för djupt. Min Morfar kanske är dement. Det är ingen fara egentligen, för jag älskar honom ändå och jag vet att det blir så. Men någonstans blir jag ledsen. Han kommer missa. Missa det.
Varför är allt som det är?
Lyssnar på världens finaste låt och känner mig alldeles medelgrå. Lite purpur. Vackert grå. Allt är liksom vackert och sorgligt.
Tell me are you a Christian child? I said damn I am tonight.
En lightversion av vardagen
Hur mycket jag älskar vardagens stress, det fina i att flänga omkring överallt och försöka tillfredsställa allt och alla, hela tiden, haffa alla plagg jag spanat på innan affärerna stänger, hålla mitt hår fint och mina naglar blanka så är det skönt att bara frysa hela världen ibland.
Nu ska jag gå och lägga mig med gurkskivor på ögonen. Olivolja i håret känns alldeles för ambitiöst för ikväll, det får vänta till en hektisk vardagskväll när jag behöver avkoppling, men gurkskivor ska det bli. Gurkskivor, tända ljus, bubbelvatten, tidningar och musik.
Imorgon väntar frukost, lång dusch, telefonsamtal, poweryoga och ett stort tomrum av tid.
Söndagen får bli en paus från mitt lugna liv, dessvärre, ja för då blir det: stryka skjorta, uttnyttja den usla kollektivtrafiken, jobba, plugga och bara slumra in gott.
softa blondies, softa.
Spännande inlägg på beställning
barnförbjudet
Hej kära blondiner, fans och ni som bara önskar att ni vore lika blonda som oss! Jag har under den senaste perioden i mitt liv upptäckt vissa mindre trevliga överraskningar. Detta handlar om något så enkelt som mitt immunförsvar. Det har antingen haft långsemester, strejkat eller lagt av totalt och förintats.
Vecka på vecka har jag insjuknat. Lätt, men likförbannat har det tvingat mig att prioritera att slita ut min soffa före att göra stan i klackar och trikå. Det tycker jag är väldigt tråkigt så därför beslutade jag mig idag, flera år senare, känns det som, för att göra något drastiskt. Ta tag i sina problem ja. Det borde man göra direkt.
Jag ringde inte husläkaren eller något sådant tjaffs utan googlade helt hux om pux mina symptom. Det är något som är väldigt inne, likväl på sex and the city-boxens välspelade skivor som på modebloggarna som uppdateras just nu, denna minut. Så ut med er puddingar och googla era symptom, för där kan man finna svar.
När det kom till min immunförsvarsproblematik skummade jag igenom de tips jag klickat mig fram till och snappade upp ett och annat på mindre än fem sekunder. Sen orkade jag inte mer (bieffekt av dåligt immunförsvar aha! Det blir en ond cirkel, tur att jag tog mitt förnuft till fånga och tog mig ur i tid).
Bland mina uppsnappningar finns: motion, kost och sömn. Aha tänkte jag.
Så, sömnen har jag relativt bra koll på, oftast. Om inte tvsuget tar över och jag kollar webbtv inpå småtimmarna så blir det minst 8 timmar, siktar alltid på 9 och minst en 4 gånger i veckan blir det mer än 9 timmar.
Kosten är det sådär med. Min ämnesomsättning beskyller jag allt på. Om jag hade märkt av dåliga kostvanor på ett utvändigt sätt hade jag nog förstått allvaret och kommit till skott med dem där nyttiga dieterna. Men det har aldrigt varit något för mig. Jag unnar mig allt jag vill ha och dricker mycket vatten. Det är min diet. Men det är som smörblomssmörj för hjärnan. Min själ och karmagumma och allt vad jag bär på måste må prima, tänker jag glatt, och mumsar vidare. Men det är inget jag ångrar.
Och så till träning. Av samma anledning som ovan, att det inte riktigt sätter sig (mina problemområden är mer permanenta...men fina och charmiga och gulliga, självklart) så har jag inte tränat aktivt på snart ett år. Men det ska det bli ändring på. Men för att min motivation ska komma måste jag ha något konkret som triggar mig. Ingen personal trainer utan snarare en snygg träningsgarderob! (Utropstecken, utropstecken, utropstecken). Så, när den är införskaffad drar det baskemej igång. Är klyven mellan friskis med Pettson, yoga i stan, dans till hösten eller vanlig hederlig jogging utomhus nu till våren. Har dock pollenallergi så det kan bli lite klurigt.
Kanske att man borde ägna några timmar i veckan åt veckorevyns fina guide med träningstips som är lätta och smidiga, perfekta att göra hemma?
Mjukstartar med en poweryoga på öppethus i en grå betongklump någonstans i landet ingenstans på Lördag. Sen blir här andra bullar!
Långt inlägg från en tös som kännt sig lite vilsen. Känner jag henne rätt är hon back on track nu.
Over and out, trollet.
S(ur)assy blondin rasar!
Så jag ber om ursäkt. Om ni änns bryr er förstårs. Ni har väl andra viktiga saker för er, som att hänga vid facebook eller donken 24/7. För övrigt hatar jag att läsa bloggar där man "ber om ursäkt" för dålig uppdatering. det känns så...högtmodigt. Som att man tror att läsare ligger sömnlös på nätterna för att ett inlägg ligger inne ett par dagar. Jag lovar det här var den sista gången den blondaste av oss tre gjorde det i alla fall. Om jag skall vara ärlig mot er, Om det inte blir en förändring snart är jag beredd att bygga mig en egen båt...
Brinn donken brinn
Varken nu eller om ett par minuter sker det. Det är imorgon jag officiellt kommer att kunna ansluta mig till den fruktade Mcdonald's-cirkeln i det här gänget. Ni vet inte hur många gånger de har tjattrat hål i huvudet på mig om hur dumma i huvudet och äckliga "Erik och Ragnar" är på deras tillfredställande och harmoniska arbetsplats. Varje gång har jag kunnat förutspå det och varje gång har jag skakat på huvudet och kisat efter eventuellt nya kompisar i den iskalla korridoren. Samma visa, måndag efter måndag. Om jag har tur har det hänt större saker under den restrerande tiden under helgens gång som jag snabbt som ögat kan dra upp när de hinner andas mellan sina djupa konversationer. Till slut fattar de två uppsnärjda ballongerna att jag aldrig någonsin kommer att koppla det ena eller den andra smaskiga detaljen om de övriga anställda. Då drar det ett klumpigt skämt om att "Du kommer att förstå när du väl är där" Blink, blink liksom... Men jag skrattar gott senare när de två fylls med ångest när klockan tickar på mot nästa arbetsdag. He..he..he.
Tror ni att de rasar nu? Catch me if you can!
jeanstjej 92
jeans är värt allt i vår. återkommer med hur ni ska matcha dem för att uppnå er maximala glamourdonna inom er.
puss på frusna nästippar sålänge.
ett dygn eller två
Det känns i hela kroppen. Det är som myror som springer på tå längs huden och lämnar tunga fotspår. Huden är torr och behöver brun utan sol. Huvudet är tungt och ögonen fylls med trötthet. Musklerna är ömma och behöver smörjas med olja. Mögelhanden börjar ruttna i sitt förflutna. Själen suktar efter varma kyssar och ekande skratt som skapades när vi alla ramlade den dåliga gatan fram. De där shotarna man blev bjuden på är för längesedan förbrända. Kläder skall tvättas och det är dags för paljettklänningen att ta ett steg tillbaka från rampljuset. Det är dags att inhandla en ny garderob för en ihålig plånbok. I alla fall så är drömmen sådan.
Jag saknar känslan att strö pengar omkring mig. Inte få dåligt samvete över att man har köpt en pizza för 115 kr och mineralvatten för 60 kr. Hemma kan man inte ens unna sig en kaffe och bulle för ynkna 14 kr förrens farbror staten står och knackar en på axeln och uppmanar en att hålla hårt i mynten. Jag måste börja leva som en kung. Dock inte menat som att jag skall medverka i lyxfällan om ett par år, bara uppskatta saker lite mer. Varför släppa alla spärrar en vecka per år när man kan göra det femtiotvå? Jag är trött på att inte leva loppan. Jag började dock idag. Jag stannade hemma från skolan, busig som jag är. Kylan tar kål på mig och jag vill inte riskera ett fryset ärr längs mitt hjärta. Dessutom så nämnde jag att min kropp är ur funktion. det tär på mig att leva loppan 24/7 när man inte är van vid det. Det känns fruktansvärt sorligt att printa ner det. Jag och mina andra älsklingar har ju sinne för humor och jäkelskap. Vi har det i blodet!
Idag börjar det nya livet. Jag tror min kropp kommer att behöva en veckas återhämtning. Min lever behöver nog lite längre tid. Min själ behöver inte återhämta sig ett skvatt. Jag har fått förståelse för saker och ting som jag har inte har förstått tidigare. Det känns bra. Imorgon börjar allvaret igen. Hoppas Västtrafik förstår det också.
// den bleka blondinen med mögelhanden
Se opp i backen!
Innan resan hade vi alla en liten ångestbubbla i de nedre magområderna. Men när vi väl landade i Lech kan jag tala om att pengarna dansade iväg som vi gjorde på kvällarna var eviga dag. Euron var som monopolpengar och att leva med monopolpengar i en hel vecka fick våra kalla händer att bli varma, men tanken på att pengarna bara rann iväg fick dem även att mögla... det var med andra ord en fullpoängare till resa. Tänk då när vi tre skall leva rövare i Aiya Napa i två fucking veckor - utan Glenn och Dudas! Se upp för den finska attacken säger jag bara!!
På G
Världens kaxigaste blondiner är på G. Vi laddar våra blonda hjärnceller med vitaminbrus, godis, tidningar, umgänge, tv, thaimat och sömn. Effektfull kombination.
Hang in there, kram er blonda trio som numera är naturligt bruna om nästippen!
St...St..St Anton??1!!1111
Idag smäller smällkaramelen som vi alla väntat på! Vi drar ner med våra vinterbleka/ solariebruna / bus-insmetade fejjor ner till de österrikiska alpernas ljuva trakter. Där ska vi susa ner för backarna i våra supercoola skidkläder och skvätta ordentligt med snö i alla danskarnas vattniga ögon. Vi ska åka på en rekordelig partybuss, tyvärr inte 761:an!, med diverse skönt folk och ordentligt med färdkost. Vi ska trippa ner för bergssluttningarna i våra 13-centimeters-klackar och fuska oss in på krogen med diverse falska identitetsbevis! Allt som allt kan vi nog vänta oss en toppenvecka! Förhoppningsvis utan något gnäll eller gny, för sådant är inte bra för solbrännan!
När vi kommer hem kommer vi nog vara både en och annan upplevesle visare, men förhoppningsvis glömmer vi inte att skydd är viktigt. Hjälm också. Vi hoppas på minnen för livet som kommer att bestå, utan några minnesluckor som stör sikten när man försöker minnas tillbaka då man vart ung och snärt, en riktigt partypingla som faktiskt gjorde en del great stuff.
Nu är vi hungriga, på alpluften och på nya äventyr. Förfesten börjar NU.
Glöm inte att älska oss, fastän att vi inte är här! Puss puss bomulsstuss från era favoriter Finnen, Stekpannan och Pettson.
blixtar och dunder
en blondins packlista för en lyckad skidresa, in the blondatrion-way:
- överlevnadsmat
- apelsinkrokant
- silverschampoo
- makeupservetter
- brun utan sol för att behålla glöden
- massor av vatten (gärna nörskt) för hudens skull!
- en dator fullproppad med musik
- flertalet par vantar (om du erkänner dig lite fumlig med att hålla reda på just dina vantar)
- partystassar, skor, kjolar och kavajer
- en bikini till ett oförglömligt bikiniåk
- läppglans som pallar trycket i kyla och blåst!
- minst en 18+ som kan frakta hem jägern
- och skidstassen!
kom gärna med förslag ytterligare livsnödvändigheter! måste dock godkännas av oss först!
strangers, waiting, walking down the boulevard, their shadows, searching in the nights, streetlights, people, living just to find emotion, hiding, somewhere in the night.
naken, rädd...exposed!
Hej hej hemskt mycket hej! Vart ett tag sedan jag satte min frusna fötter här, har haft hemskt mycket att göra. Jobbsökningar, matteprov och all denna vardagssmörja är inte bra för hjärnan. Ibland längtar jag bara ut till en klippa vid havet, slät av vinden och varm av solen. Eller till en mossig stubbe i skogen bland vitsippor och lukten av kåda. Jag har nog alltid haft en liten avatar inneboende i min arma förortskropp. En blå finlemmad varelse som kan falla ner från träden och landa på en bädd av blad. Fri eller något. Man är alldeles för lite i skogen nu för tiden. Bara för att vara. Inte för att man ska plocka sina blåbär eller springa den där jäkla slingan med klassen. Varför är det så? Jag ska nog allt bli lite mer avatar-ig. Investera i ett höftskynke och lite blå ansiktsfärg. Sen ska jag ut i den stora skogen och vara ett med bäcken och blåbären. Kotten och kvistarna.
Jaja, nog med trams!
Verkar som att denna inte så seriösa, men ack så älskvärda blogg har blivit lite mer tillgänglig för allmänheten? Jag känner mig naken, rädd och exposed.
Jaja läs då era stjärtar!
föreläsning, betona det som paraply på finska, nej, franska
nu ska ni få veta vad dagen bjudit på i våra intressanta liv. en föreläsning om hiv. sen ska ni få höra min intressanta åsikt, ja den kommer nu:
känslan. känslan, känslan, känslan, kan jag säga det nog många gånger? det var jättebra fakta, intressant och mycket viktigt, enligt oss blondiner, men, jag hade velat se mer känsla. mer hjärta. mer öppna upp sig, visa sitt innersta, riva ut sitt hjärta, tömma allt. framför oss. visa hur det verkligen känns.
jag kan ju ha missat den känslosamma biten. det finns en liten chans. under den period jag inte närvarade, ja, när jag istället för att sitta i skolbänken var ute och putsade tänderna, transporterade tunga påsar fyllda med prylar och var påväg till jobbet för 4,5 timmar som gick snabbt som blixten. det finns ju en chans. eller risk. eller något. men den är minimal.
nä, mer känsla. känsla ska det vara.
jag vet något som kommer ge mig känsla. känsla som kryper ner i hela kroppen och släpper ut tusen fjärilar. calles röst till walking in mephis, i bussen, påväg till st.anton.
nu ska jag göra många viktiga saker: prova min hjälm, slänga ner lite packning i väskan, måla naglarna rosa (så blondstyle), peppa inför jobbsökandet imorgon, smörja in mig med b.u.s (vem vill vara blek liksom?) och slutligen plugga matte. det bör kanske tilläggas att planen var att jag skulle ligga och sova för 38 minuter sedan...
god natt!
Ta mig till kärlek, ta mig till dans
And we like it.
så här vill tovelove se ut just nu:
hanna&john's blögg.
har ni också en lite trist söndagsavslutning? tänk tillbaka på ljusare dagar och högljudda nätter så mår ni nog snart bättre!
om 6 jäkla dagar drar vi!
Bella notte
Nu måste jag packa ner pepparsprayen innan jag glömmer det. Haj.
Halv 8 hos mig
Gårdagskvällen var en succé innehållande flygande jacob, jordnötter, chips, ranchdip, deep talks, tillbakablickar från sommarkvällar då lusten innfann sig likväl som öppna bildörrar och spontana tupplurar mitt på vägen. Tyvärr missade vi en säkert trevlig fääst men, egentligen gjorde det inte så mycket när jag ser det såhär svart på vitt. Vi tre brudar är en oslagbar kombo, likt socker och kanel på tunnbröd!
Vi skrev små förnurliga brev och rebecca begravde sig under täckena när spöksnacket blev för mycket. Jag säger bara PAYBACK efter allt gap om blygdläppar som skakade hela huset!
Dressed for succes
Håll till godo.
